Idag firar vi vår bröllopsdag – 13 år som man och hustru. Det kallas spetsbröllop.
Det känns både som igår – och som ett helt liv fullt av minnen. När jag tänker tillbaka på vår bröllopsdag slår det mig hur mycket vi har hunnit uppleva tillsammans sedan dess.
Jag minns fortfarande känslan den där dagen: pirret, glädjen och alla fina människor som kom till kyrkan och sedan firade med oss på kvällen.
Jag har redan delat tankar tidigare på vår bröllopsdag — både på vårt bronsbröllop (8 år) och tennbröllop (10 år).
Ett särskilt minne från vår 13:e bröllopsdag är hur Isac, efter vigseln på trappan till kyrkan, tog sin fina ros och knölade ned den i gallret där man skrapar av gruset på skorna.
På 17 år tillsammans (varav 13 år som gifta) hinner man med mycket. Vi har delat vardagar, helger, resor, utmaningar, många skratt och några tårar. Kärlek handlar för oss inte bara om stora gester utan om de små vardagliga stunderna.
Efter 13 år som gifta har vi lärt oss:
- Att skratta tillsammans gör allt lättare
- Egenstunder stärker oss; vi åker ofta på hotellövernattningar
- Att stötta varandras drömmar betyder mycket
- Kommunikation är guld värt; vi har små pratstunder under våra promenader runt sjön
Jag är tacksam för de här 13 åren av äktenskap – vårt spetsbröllop.
För mannen jag fick gifta mig med. För barnen vi fått. Och för alla de äventyr som fortfarande väntar.
Så idag firar vi vår bröllopsdag – 13 år tillsammans, på vårt eget lilla sätt. Med kärlek. Med tacksamhet. Och med längtan efter alla kommande år. 💕✨
