Välkommen till världen, Isac!
Detta är min förlossningsberättelse om när Isac föddes. Allt började torsdagen den 14 januari 2010. Jag står i köket när jag plötsligt inte kan hålla mig. Det känns som om jag kissar lite. Jag springer till toaletten och lyckas klämma ut ett par droppar. Mamma ringer och pratar lite med henne, men så händer det igen. Jag blir orolig och säger till henne att vi får höras senare.
Inez springer omkring och busar som vanligt. Jag ringer förlossningen, och de tycker att jag ska komma in för en kontroll. Jag ringer Ulf, och medan han kör hem packar jag väskan och lägger ner det sista till Inez. Ulf lämnar Inez hos sin farmor medan jag gör mig i ordning.
Vi anländer till förlossningen på Ryhov Länssjukhus runt halv ett. En barnmorska, Anne-Marie, gör ett CTG på mig och bebisen. Bebisen sover, så jag får dricka lite söt saft för att få fram rörelser. Allt ser okej ut. Vi blir visade till ett undersökningsrum, och barnmorskan undersöker min binda. Hon säger att det ser ut som fostervatten, men för säkerhets skull vill hon att jag lägger mig ner. Då rinner det ut lite mer fostervatten. Hon kollar min temperatur – ingen feber. Efter att ha konsulterat en läkare konstaterar de att jag inte har några värkar, så vi får åka hem. Vi får en tid för kontroll nästa dag kl. 07:30.
En lång väntan – och plötsligt bråttom!
Vi åker och äter och går en sväng på Media Markt, men inget är särskilt roligt när det känns som om jag kissar på mig hela tiden. Vi åker hem och leker lite med Inez istället. Det känns onödigt att ta med henne hem bara för att behöva väcka henne tidigt och lämna henne hos farmor igen, så hon får stanna där över natten.
Hemma duschar jag och lägger mig på soffan vid halv sju för att vila. Jag börjar klocka sammandragningarna, som är små och inte gör ont. Det är ungefär sex minuter mellan dem. Ulf lagar mat, men när vi ska äta smakar maten inte bra, och jag får en sammandragning som jag måste andas mig igenom. Jag säger till Ulf att jag ska ringa förlossningen, men det är upptaget. När jag försöker igen är det fortfarande upptaget. Ulf frågar: ”Skulle du inte ringa?” Jag svarar att jag ska vänta tills nästa sammandragning är över, för jag klarar inte av att prata under dem.
När jag väl kommer fram till förlossningen säger de att vi ska komma in. När jag reser mig upp känns det som om allt sätter igång på en gång. Trycket neråt ökar, och jag måste gå på toaletten. Jag sitter där med värkar och försöker andas, medan Ulf stressar på mig om tandborstar och annat. Jag fokuserar bara på att andas.
Äntligen är vi på väg. I bilen kan jag inte sitta still. Jag lägger mig bakåt mellan framsätena och flåsar hela tiden. Händer och ansikte domnar, och jag har svårt att prata. Jag säger åt Ulf att köra fortare, men han kör så snabbt han vågar på det hala väglaget.
Tre snabba krystvärkar senare
Klockan 21:00 är vi framme vid förlossningen. Det finns ingen parkering, så Ulf ställer bilen på spärrlinjerna. Han hjälper mig ur bilen – det är högt att hoppa ur vår King Cab. Med små, mödosamma steg tar jag mig mot entrén. Där möts vi av en barnmorska, samma som när Inez föddes. Jag säger att jag har krystvärkar, och hon leder oss snabbt till sal 13.
Vi hinner knappt in innan en krystvärk tar över. Fostervatten rinner längs benen, men jag tänker att jag packat fler mjukisbyxor. Jag lägger mig på britsen, och Liselott, barnmorskan, småpratar med Ulf om att hon var med vid Inez födsel. Jag tar tag i hans byxben och krystar. De försöker få av mig kläderna, och jag hjälper till så gott jag kan.
Plötsligt säger barnmorskan: ”Jag ser lite hår, här går det undan!” Några krystvärkar till, och så är han ute. Klockan är 21:17. Direkt hörs ett skrik – ”Det är en pojke!” ropar någon. Jag tar av mig linne och BH och får upp vår son på bröstet. Geggig och varm, alldeles perfekt, ligger han där och andas mot min hud.
Första natten tillsammans
Efteråt fixar barnmorskan och sköterskan med det praktiska, och Ulf klipper navelsträngen. Isac väger 3360 gram, är 50 cm lång och har ett huvudomfång på 34 cm. Vi får fika, men jag är mest törstig. Efter en välbehövlig dusch rullar vi upp till BB vid midnatt, och där tillbringar vi vår första natt med vår son.
