är en stor omställning… men det är ett liv som jag trivs med. Jag trodde att jag inte skulle ha något tålamod med Inez och att Ulf skulle var den som behöll lugnet… Givetvis är han lugn och sansad hela tiden MEN han oroar sig hela tiden… är Inez sjuk, varför gör hon så, sover hon för mycket, sover hon för lite, äter hon ordentligt? Frågorna är sååå många! Men jag förstår honom, jag tänker dessa frågor också..!
Hon är ju så snäll, lilla Inez. Hon sover och äter… och kissar och bajsar… det är väldigt sällan hon skriker… hon gnyr liksom bara lite… och inatt har hon bara gnytt när hon ville tala om att hon var missnöjd med magen… det har kört i magen på henne hela natten… jag förstår att det är jobbigt för en två veckors bebis…
