Jag irriterar mig på min arbetskollega… egentligen säger det mycket mer om mig än om honom MEN han är såååå jobbig… kanske är det hormonerna eller så är jag bara rädd att han kommer vara bättre än jag på jobbet… han ska bland annat vikariera för mig när jag är mammaledig… ja, jag vet att så fort jag får barn så kommer det vara oviktigt MEN just nu så är jobbigt…
Han snörvlar, sörplar, visslar, grymtar, flabbar, fnissar, drar snoret ut och in, skakar på huvudet som en hund, tror att han är cool och märkvärdig… och detta är bara en bråkdel av vad han egentligen gör i vårt rum… när han umgås med de andra kollegorna är han en besservisser som inte lyssnar på vad någon annan har att säga… han är en sådan där människa som inte klarar av när det är tyst..! *suck*
Hur ska jag stå ut…?
Jobbigt…. Men hang in there, det är ju inte så långt kvar! Kanske är han bara osäker?