i världen och i mitt eget liv
När jag ser tillbaka på 2024 kan jag inte låta bli att känna en tyngd. Det har varit ett år där världen, och jag själv, fått uppleva mycket sorg och utmaningar. När jag frågade mina arbetskollegor vad de tyckte var det sämsta med året, svarade de enhälligt: krig – massor med krig.
Och det är svårt att inte hålla med. Konflikterna i världen har satt djupa spår. Miljontals människor har fått sina liv omkullkastade – tvingats lämna sina hem, förlorat nära och kära och försökt hitta ljus i det mörker som krig för med sig. Det är svårt att se sådana händelser och inte känna en viss hopplöshet.
Men 2024 har inte bara varit ett tungt år på ett globalt plan. Även i mitt eget liv har det funnits stora prövningar. Jag har förlorat två ingifta morbröder i år, vilket inneburit två begravningar och mycket sorg. Familjen har samlats i tårar, och sorgen har känts så nära. De här förlusterna har påmint mig om hur skört livet är och hur viktigt det är att uppskatta tiden vi har med dem vi älskar.
Trots det tunga – både i världen och i mitt eget liv – har jag ändå försökt hitta de små ljusglimtarna. Det är inte alltid lätt, men ibland är det de små ögonblicken som gör att man orkar ta sig vidare. Ett vänligt samtal, ett stöttande sms, eller bara en stund av stillhet med en kopp kaffe.
Så hur går man vidare efter ett år som 2024?
Kanske handlar det om att tillåta sig själv att känna allt det jobbiga, men också om att bära med sig lärdomarna. Att ta vara på det vi har och vårda de relationer som betyder något. Att påminna oss om att mörka tider inte varar för evigt.
Imorgon tänker jag berätta om vad som faktiskt har varit det bästa med 2024. För även ett tungt år har ljusglimtar – och de är värda att lyfta fram.
