Idag har jag 2-årsjubileum. Det är 2 år sedan jag slutade röka. Jag hade rökt i 15 år och tyckte det var dags att sluta. Det känns jätteskönt men de senaste fyra veckorna har jag varit sååå röksugen. Kanske beror det på att jag inte “får” röka, då skadar jag Pyret.
Tänk att få sitta på altanen med en kopp kaffe och en skön cigarett… Det är inte så att jag vill röka egentligen, jag bara fantiserar om det. Jag har inte tagit ett bloss på två år och jag ska verkligen inte förstöra det nu!
Jag kommer ihåg hur jobbigt det var att sluta. De 4 första dagarna var jag sjuk av abstinens och låg bara i soffan och grät. Hela hösten är i en slags dimma och depression. Om det beror på rökningen eller bara vanlig depression vet jag inte MEN jag intalar mig att det var rökningen. Sakta men säkert försvann depressionen och livet började att fungera igen. Tänk vilket gift nikotin är egentligen. Det får personer att tycka att livet inte är värt att leva om man inte får röka. Det var så jag kände och det är egentligen inte sant. Livet är värt att leva! Det finns så mycket man ska vara tacksam för… Just nu och så många gånger förut så är jag tacksam för att jag slutade röka.
Sedan jag slutade röka har jag lärt känna nya lukter, både på gott och ont! Men i sommar har jag känt lukten på sommar. Jag hoppas ni vet vad jag menar med sommarlukt. Det är den lukten som man känner när man går ut och solen skiner, det luktar solvärme och sommar. Underbart!
Nähä, nu är det dags att jobba lite..!
Tjingeling mina kära vänner!