Här är Inez… min dotter… hon föddes 16 december kl 16:55. Här är min förlossningsberättelse!
Jag vaknade och låg och drog mig i sängen… vid 9 gick jag upp och slemproppen hade gått… jag ringde förlossningen som uppmanade mig att sätta på en binda och gå runt i huset… medan jag äter frukost blir sammandragningarna jobbigare och jobbigare… jag börjar blöda mer och ringer förlossningen igen… de vill att jag ska komma in för kontroll och jag ringer sambon som lämnar skogen i all hast!
Klockan strax efter 11 kommer vi till förlossningen… barnmorskan Liselott känner på mig och säger att jag är öppen 4 cm… Ulf är hungrig så vi går till kafeterian och köper lite korv… han måste få lite i sig så han klarar sig =)
Tillbaka på förlossningssal 8 vankar jag av och an… Ulf efter… som inte vet vad han ska göra… lite lustgas gör att värkarna inte är så jobbiga… vid 20 i 2 ska Liselott känna på mig igen och då är jag öppen 8 cm… då råkar vattnet gå samtidigt…
Halv tre är det skifte av barnmorskor… då får jag en barnmorskestudent istället som heter Sahar… trevlig och mjuk tjej… värkarna tilltar nu och jag är full på lustgas… de vill att jag ska ställa mig på knä i sängen istället så att tyngdlagen har sin gilla gång, jag är lite tveksam först men gör det och det är skönt att stå att gunga med höfterna mellan värkarna… stackars Ulf, helt maktlös… han viftar med en solfjäder för att svalka mig i ansiktet… jag slutar med lustgasen då jag inte ville vara berusad och domnad i ansiktet…
Vid 16-tiden lägger jag mig på rygg igen… Då talar barnmorskan Inger om för mig att föda barn är som att springa en halvmara… jag är kaxig så jag svarar… “Det gjorde jag i maj, den 17:e, Göteborgsvarvet!” Inger får en häpen min och säger: “Men då var du väl gravid?” “Ja, 10:e veckan!” svarade jag!
Vid halv fem kommer en förlossningsläkare in och tittar till oss (trodde jag, tydligen gick hjärtslagen ned på bebisen)… läkaren lämnar en AT-läkare som sitter med under resten av förlossningen… krystvärkarna börjar 16:32… efter att barnmorskan känt på mig… 16:55 kommer hon in i våra liv… vacker som en dag… men långt mörkt hår läggs hon på min mage… jag ser direkt att det är en tjej… en Inez… man kan se det i hennes ansikte… Ulf räknar tår och fingrar… jag bara tittar… fotografering… och sedan väntar vi på moderkakan… ut med den oxå!
Nu så är det dags att sy… den timmen när barnmorskestudenten ska bedöva och sy mig är den längsta i mitt liv… och då har jag precis gått igenom en 6 timmars förlossning!!
Sen fick vi fika och jag fick duscha… fast man är så mörbultade och trött så kan man inte sova… vi fick åka upp till BB… fick en egen fyrbäddssal… fick lite kaffe och under hela tiden så sitter man och tittar på sitt lilla underverk… Inez är det vackraste som finns… och jag är den lyckligaste tjejen i hela världen…
Nu ska jag gå och lukta på min egen dotter…
Tjingeling!!
