Varje dag går jag omkring och min hjärna går på högvarv. Den skriker att jag ska tokäta och kasta i mig allt möjligt. Den vill sabba för mig! Jag lyssnar ibland och då äter jag utan att vara hungrig… och just nu så är jag ledsen för att imorgon är det vägning och jag har säkert gått upp… istället för ned… igen!
Vad beror dessa tankar på? Varför vill min hjärna att jag ska vara tjock? Varför är det så svårt med hjärnspöken?
En av sakerna som hjärna skriker om är att jag ska äta mackor och i skrivande stund funderar jag på om det är så att hjärnan behöver lite mer kolisar?! Olga skrev något om att low carb och hypotyreos passar ihop. Kanske behöver jag lite mer kolisar.
Jag använde iofs kidneybönor i korvstroganoffen ikväll, vi får se om det blir bättre.
En annan rädsla är viktuppgång. För mycket kolis ger mer vatten i kroppen och viktuppgång. Det är iofs övergående… men vägning i viktutmaningen i morgon.
Suck å stön… varför är det så svårt?
