Om du missat de första två delarna så hittar du del 1 här och del 2 hittar du här

När det var dags för inskrivning på sjukhuset den 4 feb var jag förväntansfull. Äntligen skulle den sjuka delen i mig bort. Äntligen skulle jag bli frisk. Prover togs och infarter sattes i armen. Jag fick ett rum först och sedan fick jag byta till ett eget rum. Det var skönt. Jag fick träffa läkaren som skulle operera mig. Det skulle bli en robotassisterande operation. Detta betydde att jag skulle få 5 hål i magen, sk portar där instrument och robotarmar fördes in för att “klippa bort” livmodern som sedan togs ut vaginalt. Han sa också att jag skulle få åka hem på fredag, dvs 2 dagar efter operationen.

På eftermiddagen fick jag träffa narkosläkaren. Jag fick svara på frågor och jag berättade att jag lätt blir åksjuk och ville ha något emot det! Det var ett tips från en sköterska som jag fick när jag gjorde min första undersökning.

På kvällen duschade jag med Descutan, två svampar. Håret och huden blev så sträv. Rena kläder sedan ned i sängen! Somnade utan besvär. Jag skulle vara första patienten på operation. 

Morgonen kom och jag duschade igen. Mer rena kläder och ned i renbäddad säng. Pratade med gubben och han knappt gå och kissa innan de hämtade mig, då var kl 7:20. 

Ryggbedövning och infarter sattes in och det var många personer i rummet. Efter ryggbedövning kände jag inte benen och efter ganska kort tid så somnade jag. Jag vaknade någon gång vid elva men somnade om igen. Jag hade ont i vänster armen och den var svullen. Jag låg på uppvaket och kollade klockan, den var ett. Slumrade lite medan sköterskor gick förbi. Jag hade dålig syresättning så jag fick syrgas. Slumrade till och från och vid 16-tiden fick jag komma tillbaka till rummet. Där blev jag väckt en gång i timmen av sköterskorna. De kollade febern, om jag mådde illa, blodtryck, ifall jag hade klåda och pulsen. På kvällen orkade jag ringa gubben och berätta att allt hade gått bra.

Jag hade fem stora plåster på magen och en Suprapubisk katet, dvs katet ur toppen på urinblåsan. På kvällen började illamåendet komma. Jag fick en tablett men det hjälpte inte, jag kräktes, grönt! Otäckt. Men sen var det över! 

Jag var hungrig men kunde inte äta, så i flera dagar försökte jag tvinga i mig mat. Det höll i sig även när jag kom hem. 

På torsdagen kom jag upp och släpade runt min katet. Men jag orkade väldigt lite och kunde inte äta. Så jag sov mest och glodde på tv. Armen var fortfarande svullen och jag hade svullnat i ansiktet så jag fick dropp och vätskedrivande. Men det släppte inte. Jag drack nog för lite vatten själv. Sköterskorna hade även problem med att sätta infarter då jag var så svullen i armarna.

På fredagen orkade jag dusch och ta på mig rena kläder. Magen var som en ballong. Jag har ganska tjock magen men detta var otroligt. Kände mig gravid! Fick på mig stödstrumporna. Jag fick veta att jag fick åka hem så gubben kom och hämtade mig vid 17-tiden. Men det var en lång resa hem! Jobbigt att sitta med magen så länge!

Äntligen var jag hemma! Då var det dags att ta min första spruta Innohep, blodförtunnande. Att sticka sig själv i benet var en utmaning. Men jag hade ju inget val, bara att sticka in den lilla nålen! Varje dag i 4 veckor! Skönt att det är över!

Del 4 kommer senare

Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Related Posts

Bokrecension: Tio grisar nere

Inledning Titel: Tio grisar nere Författare: Denise RudbergSerie: Marianne Jidhoff (del 10)Utgiven: 2020-10-12 Handling Boken utspelas dels i 1993…