Idag skulle jag lämna barnen på dagis en stund, 2 timmar blir det. Jag sitter här och “väntar” på att klockan ska bli 11 så jag kan gå och hämta barnen.
Jag kände en stygn av obehag idag när jag sa hej då till Isac. Han kramade mig och fortsatte leka. Jag fick blinka bort tåren som bildades i mitt öga. Inez bara tittade på mig och sa hej då och fortsatte leka. Jag har tydligen fått barn som gillar dagis!
Det ger ju mig tid att surfa lite, läsa bloggar, gå en promenad och handla. Superskönt med lite avlastning. Får se om det är lika enkelt att hämta barnen. Igår ville Inez verkligen inte gå hem, jag fick jaga henne och lyfta i henne i vagnen. Ja, ja, skönt att de trivs, de ska ju vara där ganska mycket sen.
Nähä, dags för en kopp kaffe till! Tjingeling!
