Jultraditioner från barndomen och idag
Det finns något speciellt med traditioner, eller hur? De binder oss samman över generationer och blir som små pusselbitar som skapar vår julstämning. När jag tänker tillbaka på min egen barndom, och de traditioner mamma tog med sig från sin egen, fylls jag av värme.
Hos oss handlade det mycket om förväntan och små stunder som blev till magiska minnen. Mamma berättade att i hennes barndom var det en självklarhet att griljera julskinkan på kvällen innan julafton – och att inte kunna låta bli att smyga till sig en skinkmacka redan då. Samma sak gällde julklapparna. Nyfikenheten gick knappt att tygla, och det blev alltid ett paket redan på julaftons morgon.
En annan tradition mamma höll fast vid var att alltid ta in och klä julgranen först på julaftons morgon. Det blev liksom startskottet för dagen. Den traditionen har jag dock inte tagit över – hos oss står granen på sin plats redan till första advent. För mig är det något speciellt med att ha den pyntad tidigt och kunna njuta av den längre under hela december.
Och så själva julafton! Ordningen på dagen känns nästan huggen i sten: julmaten först, kanske en kopp kaffe för att rensa smaken, och sedan Kalle Anka på TV. Det är en tradition att sitta bänkad framför TV:n, men någonstans mitt under Ferdinand brukar ögonlocken bli tunga. Det slutar alltid med att åtminstone någon somnar i soffan – ibland jag själv, ibland någon annan i familjen. Därefter dukar vi fram fika med kakor och kaffe, och till sist delas julklapparna ut. Kvällen avslutas alltid med julgröt, skinkmacka och ibland ris à la Malta eller ostkaka. Det är en rytm som känns trygg och bekant, och som jag hoppas mina barn kommer minnas med samma värme som jag gör.
Hur ser era traditioner ut i juletid? Har ni några små detaljer eller stunder som gått i arv, eller kanske nya traditioner ni skapat själva? Dela gärna i kommentarerna – det vore så roligt att läsa!
