Igår var det återigen dags för Uffe och mig att ta ledningen på en av Mustangklubbens turer. Vi hade egentligen redan gjort vår del i maj med en omfattande tur, men när sjukdom satte stopp för en annan planerad utflykt, tog vi på oss att ordna en halvspontan tur till Vattenfall och ostkaka. Det är något speciellt med dessa oplanerade äventyr – de har en förmåga att bjuda på överraskningar och skapar alltid oförglömliga minnen.
Avresan var bestämd till klockan 11 från VIP i Mullsjö, så vi tänkte att det skulle räcka att vi dök upp runt kvart över tio. När vi anlände, märkte vi att entusiasmen för dagens utflykt var stor – två mustanger stod redan på parkeringen, och fler rullade in strax efter oss. Till slut var vi nio ståtliga mustanger som glänste i solen, redo för dagens äventyr.
Strax innan vi skulle ge oss av, kom vi på att det pågick en lastbilsmässa på Elmia i Jönköping, vilket fick oss att tänka om lite. Istället för att köra den planerade rutten förbi Elmia och Vättersnäs, valde vi att ta E4 förbi och svänga in mot Huskvarna. Där hade vi planerat att två andra mustanger skulle ansluta sig till vår karavan, och mycket riktigt stod de och väntade på oss vid Huskvarna kyrka.
Vägen uppför backen mot Stensholm bjöd på en magnifik utsikt – det är en sådan där sträcka där man verkligen känner att man är en del av naturen. Solen sken och himlen var klar, vilket gjorde att vi kunde se otroligt långt. Den här typen av vägar är precis vad som gör en Mustangtur så speciell – en kombination av kraftfulla bilar, vackra landskap och goda vänner.
Efter det fortsatte vi på lite större vägar mot Brostorps Gårdsmejeri, men vi kunde inte motstå frestelsen att svänga av och ta en avstickare förbi Stalpet. Denna plats är en pärla, och jag blir alltid lika imponerad av vattenfallet som forsar ner för den branta ravinen, särskilt när flödet är som kraftigast.
När vi kom fram till Brostorps Gårdsmejeri möttes vi av Camilla, som med vana händer dirigerade oss så att vi kunde parkera snyggt i trädgården. Det märktes att hon haft många bilsällskap på besök tidigare, för allt var välorganiserat och genomtänkt. Efter lite småprat var det dags att sätta sig till bords. Vanligtvis betalar man innan och får sedan kaffe och ostkaka serverat, men eftersom vi hade förvarnat dem om vår ankomst, fick vi denna gång servera oss själva. Det var inget problem – vi njöt av att få hugga in på den generösa portionen ostkaka, komplett med hemgjord körsbärssylt och vispgrädde. Ostkaka är verkligen min svaghet, och jag kunde inte låta bli att ta en andra portion.
Efter en stunds avkoppling var det dags att fortsätta. Eftersom turen var halvspontan lät vi deltagarna vara med och bestämma resten av dagen. Första frågan: Vill ni stanna vid Stalpet? Svaret var ett enhälligt ja. Andra frågan: Vem vill avsluta dagen med en middag på Dal Baffo i Jönköping? Nästan alla hängde med!
Stalpet, ett av södra Sveriges högsta vattenfall på cirka 20 meter, imponerade som alltid med sitt majestätiska fall över den branta ravinen, skapad av Svartån. Naturens kraft var påtaglig, och det är svårt att inte bli imponerad av denna mäktiga syn, särskilt under vår och höst när vattenflödet är som kraftigast. Stalpet är en plats som alltid är värd ett stopp, oavsett hur många gånger man har varit där.
Efter att ha njutit av denna vackra vy bar det av vidare på småvägar mot Jönköping. Vi körde nästan exakt samma rutt som för tre år sedan när vi höll i en tur till Brostorp, men den här gången i motsatt riktning. Att köra samma väg baklänges gav hela upplevelsen en ny dimension och det kändes nästan som en helt ny sträcka.
Vi tog en extra sväng runt Skärstad, förbi Landsjön i Kaxholmen, genom Vistakulles fruktodlingar och den smala passagen vid Gisebo. Det är en vacker och pittoresk sträcka som verkligen visar upp det bästa av den svenska landsbygden. När vi närmade oss Huskvarna Parken, märkte vi en lång kö – det visade sig att Bolaget skulle spela senare på kvällen, vilket förklarade den stora anstormningen.
Väl framme i Jönköping parkerade vi utanför Atterviks och promenerade till Dal Baffo för en välförtjänt middag. Det blev en perfekt avslutning på dagen, med god mat och härligt sällskap. Efter middagen skildes några av oss åt för att köra hemåt, medan andra bilar följde med tillbaka till Mullsjö där vi slutligen sa hejdå.
Uffe och jag åkte hem, glada, nöjda och fulla av inspiration för att planera nya turer. Den här dagen var ett perfekt exempel på hur även en halvspontan utflykt kan bli en succé när man har rätt sällskap och rätt inställning. Vi ser redan fram emot nästa äventyr med Mustangklubben!
Jag skulle gärna höra om dina favoritställen att besöka med din bil eller din mest minnesvärda Mustangtur. Jag älskar att upptäcka nya rutter och äventyr, så dela gärna dina tips och berättelser i kommentarerna nedan. Jag ser fram emot att höra om dina egna upplevelser och kanske få inspiration till nästa tur.
