Tjejmilen 2021

Jag gjorde det. Jag sprang Tjejmilen 2021, virtuellt. Jag var noll taggad innan så att genomföra loppet var otippat.

Det hela började med att jag kände mig låg och oinspirerad. Jag ångrade givetvis att jag inte bokat hotellövernattningar och åkt till Stockholm. Dessutom kunde jag inte springa med min syster, som planen var. Jag var ledsen och grät till och med. Jag blev också avundsjuk på min syster och hennes bästa kompis… de hade nämligen den helgen som jag hade velat ha tillsammans med syrran. MEN jag är en konflikträdd tjej… så jag sa inget till syrran… Löjligt, kanske! Men det är sån jag är =)

Ja, ja, nu är det i alla fall lördag och jag hade ju tränat hela året inför detta lopp. Så jag bestämde mig för att springa. Försökte tagga igång.

Mitt mål, när jag anmälde mig till loppet, var att springa under en timma. Men under våren förstod jag att DET skulle aldrig gå. Så mitt mål för dagen var att springa snabbare än vad jag gjort på träning. I Tjejmilenappen kunde jag ställa in önskad sluttid och få tidsangivelser under loppet. Jag ställde in tiden på 75 min, snabbaste jag sprungit på är 82 min.

Första två km är tröga och jag kämpar verkligen… efter 2,5 km måste jag gå… benen känns som spagetti… och jag börjar tänka negativt… Men bestämmer mig ganska snart för att jag är envis tjej, det har min man dessutom sagt, och jag ska minsann inte göra detta lopp halvdant. Jag joggar och lyssnar på musiken… tänker bara denna låten, sedan kan du gå en låt. När låten är slut så säger jag samma sak igen. Tre eller fyra låtar sedan en gålåt. Jättebra taktik. Positivt tänkande är underskattat alltså. Helt plötsligt sprang jag förbi 5 km och sedan stod min familj helt plötsligt där och vinkade… Jag blev så glad… de hade utryckt att det var tråkigt och ville inte… så när de stod där fick jag extra energi och sprang två låtar av bara farten 😉

6 km, 7 km och 8 km säger rösten. Benen bara går av sig själv. Jag är toktrött men viker mig inte… 9 km… bara en km kvar… jag ökar farten… jag är snart framme… men det känns som jag springer i en dröm och aldrig kommer fram… tar fram telefonen… 9.99 km vad är oddsen?? Rushar sista biten och rösten säger att jag är i mål. Tiden visar 1 h 19 min 32 sek. Inte 75 min men jag slog mitt rekord med ca 3 min. Jag är supernöjd…

Uffe hämtar mig… jag orkar inte gå… resten av dagen mår jag piss… huvudvärk och ont i kroppen. Somnar skitgott i soffan efter pizza och lite TV.

Sa jag att jag hade anmält mig till Tjejmilen 2022… men då får hela familjen följa med och så ska vi bo på hotell!

Kram Hanna