Viktsnack

Idag på nyhetsmorgon pratade de om rädslor. Min stora rädsla är att lyckas gå ned i vikt. Låter konstigt, eller hur? Jag tror att om jag lyckas gå ned i vikt så vet jag inte vem jag är, eftersom jag har bantat och kämpat med vikten i över 20 år.

Jag började på Viktväktarna i januari 1996. Sedan dess har jag varit med många gånger, första och andra gången lyckades jag gå ned 10% av min vikt men de resterande gångerna var det bara typ 3 kg innan jag tröttnade och inte hade tålamod att fortsätta. Det slutade att jag gick upp det som jag gått ned och kanske nåt kilo extra.

Sen testade jag GI-metoden och gick väl ned några kilon. Men sen gick jag upp det igen när jag började äta “vanligt” igen. Jag gick till en hälsocoach och betalade hutlösa pengar och ändå kunde jag inte gå ned i vikt. Däremot gick jag bättre självkänsla men då hennes filosofi bestod av frukt och grönsaker så vad det ohållbart för mig. Jag saknade kött, kyckling och räkor samt potatis (!). Hoppade av den livsstil, ibland saknar jag dock yogan.

För två år sen började jag med LCHF och då gick jag ned ca 8 kg. Sedan dess så har jag stått still i vikt, fast jag har testat att öka träningsmängden, minskat kaloriintaget (åt t.o.m. Herbalife i 6 mån) så uteblev resulraten.

I skrivande stund inser jag att har verkligen testat allt. Jag undrar också varför vikten är så viktig? Jag tror att jag jagar en känsla, en känsla av att duga och vara tillräckligt bra. Vad händer om jag går ned till 65 kg (min önskade målvikt) och jag inte är lycklig. Det är det jag menar med att jag är rädd för att lyckas. För var jag lycklig och tillräckligt bra när jag vägde 65 kg. Nej, jag jagade en annan siffra då, 57 kg tror jag det var.

Fyyyy, vad jag har slösat med tid på en oviktig sak som min vikt! Jag har tränat för att gå ned i vikt, jag har ätit (eller avstått) för att gå ned i vikt. Jag borde tränat för att jag vill bli starkare, snabbare eller för att må bra. Jag borde ätit för att få energi för att orka dagen. Jag borde avstå onyttigheter för att det får mig att må sämre inte för att det får mig att gå upp i vikt. Jag borde se maten som bränsle och ta hand om min underbara kropp.

Så hur programmerar jag om mig? Först och främst så måste jag vara nöjd med min nuvarande vikt och sedan jobba med självkänslan igen. Jag måste börja skriva i min Jag är bra bok. Det kommer inte att bli lätt men det är underbart med personlig utveckling. 

Å vad det känns skönt nu! Nu ska jag sätta på kaffe och väcka brukaren. Ha en skön dag i regnet! 

Tjingeling!