Har ni känt den där känslan när man bygger upp förväntningar inför ett löppass. Ni vet när man egentligen inte vill, det är jobbigt pass. Ganska många km och man vet att man ska hålla på länge. Motvilja är alltså jättestor, och man vill skylla på allt möjligt.
Men så gör man det bara, utan att tänka och analysera tar man på sig träningskläder och sätter igång. Man försöker tänka positivt och inte tänka på hur långt det är. Man går in i sig själv och njuter av ...