Bästa julfilmerna att se i december
Det är något magiskt med julfilmer. De hör till julen lika mycket som pepparkakor och julgran – och oavsett om det är en klassiker från barndomen eller något mer oväntat, är de en del av traditionen. Men varje år ställs jag inför samma dilemma: vilka är egentligen de bästa julfilmerna att se i december? Ska jag välja action och ”yippie-ki-yay” i Die Hard, skratta åt Kevins fällor i Ensam hemma, eller svepas med i kärlekskaoset i Love Actually?
Jag tänkte att det är dags att gräva djupare och reda ut varför dessa tre filmer alltid landar högt upp på min lista – och kanske hitta svaret på den stora frågan. Eller så inser jag att det inte går att välja, och att det är okej det också. Så här är mina tankar kring tre filmer som alltid gör min jul lite bättre, tillsammans med några andra favoriter som hör till de bästa julfilmerna att se i december.
Die Hard – Action som jultradition
Jag vet inte exakt när jag såg Die Hard första gången, men jag minns känslan. Den där insikten att en julfilm inte måste handla om snöiga stugor, gulliga barn och tomtar för att vara fantastisk. Här har vi istället en barfota Bruce Willis som smyger runt i en skyskrapa, kämpar mot terrorister och försöker rädda både sin fru och julen. Och det funkar!
Det som gör Die Hard så speciell som julfilm är kontrasten. Det är julpynt och ”Ode to Joy” i bakgrunden, men mitt i allt står en svettig och blodig John McClane som skriker ”Yippie-ki-yay!” till skurken Hans Gruber. Det är som om filmen säger att även när julen är kaos – eller i det här fallet en fullskalig terroristattack – så kan man ändå hitta något att kämpa för.
Och så har vi förstås julens bästa one-liner: ”Now I have a machine gun. Ho, ho, ho.” Det är omöjligt att inte le. Die Hard påminner mig om att julen kan vara allt möjligt – traditionell eller oväntad – så länge den gör dig glad.
Ensam hemma – Barndomsnostalgi som går i arv
Om det finns en julfilm som verkligen fångar barndomens magi, så är det Ensam hemma. Jag minns fortfarande första gången jag såg den – hur jag skrattade åt Kevins fällor, blev imponerad av hans kreativitet och kanske lite avundsjuk på tanken att ha hela huset för sig själv. Men det bästa med filmen är att den inte bara handlar om att vara självständig, utan också om att inse värdet av familj och gemenskap, särskilt under julen.
För ungefär fem år sedan såg mina barn Ensam hemma för första gången, och jag insåg då hur tidlös filmen är. De skrattade lika högt som jag gjorde första gången – kanske högre – och det var som att se filmen genom deras ögon. Det bästa? Jag skrattade precis lika mycket som förr. Det är något med skurkarna Harry och Marv som aldrig slår fel, oavsett hur många gånger de trampar på spikar eller får färgburkar i ansiktet.
Och när filmen är över sitter man där med den där härliga känslan i magen. Visst är det kul med allt kaos och humor, men det är också en påminnelse om att julen handlar om att vara tillsammans. Och att vi kanske alla, innerst inne, önskar att vi var lite mer som Kevin McCallister – modiga, smarta och redo för vad som än kommer vår väg.
Love Actually – Kaos och kärlek i julens anda
Jag såg Love Actually för första gången när jag behövde det som mest. Ett förhållande hade precis tagit slut, och det kändes som att kärlek var något som bara fanns i sagor – eller för andra, men inte för mig. Men så satte jag mig ner och tittade på filmen, och något hände. Mitt i allt kaos och alla missförstånd som karaktärerna går igenom, fanns det ett budskap som träffade mig rakt i hjärtat: kärlek kan vara komplicerad, oförutsägbar och ibland smärtsam – men den finns.
Det jag älskar med Love Actually är hur den fångar kärlek i alla dess former. Den nyförälskade nervositeten mellan Jamie och Aurélia, smärtan i Karen och Harrys äktenskap, och förstås det oändliga hoppet i Mark som står med skyltarna utanför Juliets dörr. Men också vänskap, förlust och kärlek till familjen – allt det där som gör julen speciell.
För mig blev filmen en påminnelse om att kärlek inte alltid är perfekt, men att den är värd att tro på. Och varje gång jag ser Hugh Grant dansa nerför trapporna som premiärminister, eller höra barnkören sjunga ”All I Want for Christmas Is You”, fylls jag av samma känsla: det finns alltid hopp, och det är aldrig för sent för kärlek – oavsett hur trasigt hjärtat känns.
Och så många fler underbara julfilmer…
Att välja en favoritjulfilm är nästan omöjligt – det finns så många att älska! Hur kan man glömma kaoset i Tomten är far till alla barnen, där svensk juldramatik når helt nya höjder? Eller den mysiga värmen i The Holiday, där julens magi leder till oväntad kärlek? Och vad vore julen utan Grinchen, som påminner oss om att julens glädje inte sitter i paketen under granen, utan i hjärtat?
För familjekvällar är Polarexpressen en magisk resa som alltid väcker barndomens förundran, och för den där klassiska känslan av julens anda är It’s a Wonderful Life en tidlös påminnelse om att varje liv har betydelse. Varje film har sin egen speciella charm, och det är kanske det som är det bästa med julfilmer – det finns något för alla.
Julfilmer är som små traditioner vi återvänder till år efter år. Oavsett om det är action, romantik, humor eller en lektion i att julen handlar om att ge och älska, så skapar de minnen och sätter tonen för vår högtid. Och kanske är det så enkelt: De bästa julfilmerna att se i december är inte bara en lista – det är hela känslan av att samla nära och kära, tända ljusen och låta filmerna fylla rummet med skratt, tårar och julglädje.
