Jag sitter i soffan. Ulf ligger i soffan. Ulf sover. Ibland snarkar han till och väcker sig själv. Inez sover. Jag känner mig lite ensam. Varje kväll är det lik den andra. Ulf somnar i soffan strax innan 21. Jag kollar på tv och går och sen och lägger mig. Jag har en underbar dotter och en fantastisk sambo MEN ändå känns det som om det saknas något. Jag ska inte klaga men det känns som om jag behöver något att se framemot, något att längta efter. Givetvis har jag ju bebisen att längta efter och att se framemot. Men det är något annat. Jag längtar efter värme, semester och lata dagar. Egentligen skulle jag nog vilja åka iväg och “bara” vara Hanna en stund. Jag längtar efter att bli ompysslad. Det konstiga är att jag har haft lite egentid och då har jag saknar resten av min familj och åkt hem tidigare.
Nu har jag skuldkänslor för att jag känner så här… men jag älskar min fina familj!
PS. Inez har rest sig själv upp till sittande flera gånger idag. Jag hittade henne sittande i sängen efter jag lagt henne. DS.
Förstår verkligen hur du känner och det måste vara ok att få vara bar “sig själv” ibland med. Ha inte dåligt samvete för det.